bild lånad från svenskakyrkan.se
Måste man vara en andlig människa för att kunna tro på Gud? Det känns väl ganska logiskt att svara Ja på den frågan, men jag är inte så säker.
Vad är det egentligen att vara andlig, att vara en andlig människa? Jag är inte så säker på det heller, och därför slog jag upp det i en synonym-ordlista. Och det räknades upp en lång rad med ord.... själslig, mental, psykisk, inre, intellektuell, förståndsmässig, ideell, översinnlig, immateriall, okroppslig, transcendent, övernaturlig, metafysisk, upphöjd, icke-värdslig, religiös, from, helig, sakral, kyrklig, kristen, prästerlig...
Det är inte många ord, som stämmer in på mig.
Och ibland har jag nog tänkt att det är lite märkligt att just jag blivit kristen. Eller frälst, om man vill använda sig utav ett lite äldre frikyrkligt uttryck. För jag är inte direkt andlig. Tycker jag själv iallafall. Jag har svårt att se abstrakta saker framför mig, visualisera dem, som det så fint heter. Vill gärna se dem framför mig, ta på dem. Handfasta saker. Praktiska saker. Verkliga.
Jag har svårt att sitta still länge och lyssna, om det inte är nån riktigt bra som pratar. Eller om ämnet är ruggigt intressant. Jag har svårt att vara tyst och koncentrera mig på inre tankar. Då hoppar tankarna hit och dit, jag tänker på vardagliga och väldigt konkreta saker.
Diskussioner som bara är filosofiska och teoretiska, som inte leder nånstans.. det är inte heller min grej.
Inte för att jag inte skulle vilja. Men jag är det inte. Så är det bara.
Men att tro på Gud är en praktisk sak för mig. Jag kom till insikt om att Gud fanns och det har fått praktiska konsekvenser i mitt liv. Det får följder i mitt vardagsliv. Kanske inte så andligt. Men verkligt. Jag gör verkligen inte allting rätt, jag är bara människa. Men jag försöker göra så gott jag. Jag försöker att leva så som jag upplever att Bibeln lär. En gammal bok, som ändå är aktuell.
Det kan vara så att jag verkligen inte är andlig, enligt svenska ordboken. Men det kan också vara så att alla de praktiska sakerna man gör för Gud, kanske blir andliga, för att de görs med ett andligt motiv?
Se där.... en filosofisk liten diskussion med mig själv... :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar