vara andlig

bild lånad från svenskakyrkan.se

Måste man vara en andlig människa för att kunna tro på Gud? Det känns väl ganska logiskt att svara Ja på den frågan, men jag är inte så säker.

Vad är det egentligen att vara andlig, att vara en andlig människa? Jag är inte så säker på det heller, och därför slog jag upp det i en synonym-ordlista. Och det räknades upp en lång rad med ord.... själslig, mental, psykisk, inre, intellektuell, förståndsmässig, ideell, översinnlig, immateriall, okroppslig, transcendent, övernaturlig, metafysisk, upphöjd, icke-värdslig, religiös, from, helig, sakral, kyrklig, kristen, prästerlig...

Det är inte många ord, som stämmer in på mig.

Och ibland har jag nog tänkt att det är lite märkligt att just jag blivit kristen. Eller frälst, om man vill använda sig utav ett lite äldre frikyrkligt uttryck. För jag är inte direkt andlig. Tycker jag själv iallafall. Jag har svårt att se abstrakta saker framför mig, visualisera dem, som det så fint heter. Vill gärna se dem framför mig, ta på dem. Handfasta saker. Praktiska saker. Verkliga.

Jag har svårt att sitta still länge och lyssna, om det inte är nån riktigt bra som pratar. Eller om ämnet är ruggigt intressant. Jag har svårt att vara tyst och koncentrera mig på inre tankar. Då hoppar tankarna hit och dit, jag tänker på vardagliga och väldigt konkreta saker. 

Diskussioner som bara är filosofiska och teoretiska, som inte leder nånstans.. det är inte heller min grej.

Inte för att jag inte skulle vilja. Men jag är det inte. Så är det bara. 

Men att tro på Gud är en praktisk sak för mig. Jag kom till insikt om att Gud fanns och det har fått praktiska konsekvenser i mitt liv. Det får följder i mitt vardagsliv. Kanske inte så andligt. Men verkligt. Jag gör verkligen inte allting rätt, jag är bara människa. Men jag försöker göra så gott jag. Jag försöker att leva så som jag upplever att Bibeln lär. En gammal bok, som ändå är aktuell.

Det kan vara så att jag verkligen inte är andlig, enligt svenska ordboken. Men det kan också vara så att alla de praktiska sakerna man gör för Gud, kanske blir andliga, för att de görs med ett andligt motiv?

Se där.... en filosofisk liten diskussion med mig själv... :o)

Livets korv med bröd!

Idag var det Maxi igen. En hel hög med sköna ungar, och med rätt bra fart i benen... Sjöng och dansade så att det skallrade i rutorna... Kul!
Och sen var det dags för fotbollssugna att få springa av sig borta i hallen. Och för de mer stillsamma fanns det idag möjlighet att fixa med håret. Locka, platta, krusa, tupera, fläta... själv sitter jag framför datorn med en svinrygg. Den är lite på sned nu, men den var snygg förut  :o)

Själva samlingen handlade om vad som är viktigt i livet.
JL dukade fram för att ha en mysig korvgrillning. Brasan fanns, ketchup, senap, glas och dricka. Men var det inte nåt som saknades?
Jo, men det var ju korven och brödet så klart! Grilla senap istället? Bara dricka Cola?

Så kan det vara i livet. Man kan ha en massa grejor, man kan ha det bra, men ändå är det nåt som saknas. Det känner man, men man vet inte alltid vad det är. Och då hjälper det liksom inte med bra hus, bil, vänner, jobb, fina saker i hyllan, mycket mat i kylen... det är ändå nåt som saknas.

bilden lånad från fotoakuten.se

Jesus är det man saknar. Kontakten med Gud.

Och då blir det lite som att ha en korvgrillning, med en massa goda tillbehör, men utan att ha med det viktigaste. Korven och brödet.

virrvarr

bilden lånad från seniornyk.blogspot.com

Att leva som kristen innebär inte att vägen alltid känns varken lätt eller rak. Vi får inget facit, eller alla rätta svaren. Det dyker upp situationer, valmöjligheter, kriser, beslut, bekymmer.... som det gör för alla människor. För såväl gammal som för ung.

Och det kan kännas som att det är ett enda sammelsurium av tankar, idéer, förslag, råd, valmöjligheter. En del människor kommer med jättebra råd, de har varit med om mycket kanske, och de kan faktiskt  ha nåt bra att säga. Andra kommer med jättebra råd, men som man inte kan använda, för den egna situationen ser helt annorlunda ut. En del kommer med bedrövliga råd, fast de förstås är lika välmenta.
Och själv försöker man så gott man kan att reda ut sina egna tankar, som bara verkar trassla till sig. Vilka är mina tankar, vad vill jag, vilka är mina vänners tankar, vilka är mina föräldrars tankar, vilka är mina arbetskamraters tankar och vilka är Guds tankar? Hur vet jag det?
Det kan också kännas som att stå med nästippen ett par centimeter ifrån väggen, och man har helt kört fast, och det känns som att det inte finns nån väg att gå.

Och allt vårt handlande får konsekvenser, för oss själv och andra. Inte bara idag utan även längre fram i livet...

Som kristen kommer man inte undan, men man har nånstans att ta vägen med alla sina funderingar. Man har nån som alltid lyssnar, oavsett tid på dygnet. Och denne nån ser hela bilden, när vi bara ser en eller ett par pusselbitar. Jag menar förstås Gud.

Jag vill avsluta med en låt-text från "Den brustna vägen", låten heter "En trasig dröm", som kanske bättre beskriver det jag ville säga... :o)

En trasig dröm, ett brustet hjärta, en vilsen själ, ett grusat hopp
En oviss framtid, en stängd dörr, ett liv rivet mitt itu
Jag ber, räck ut din hand, dra mig upp ur djupa vatten
Ställ mig på en rymlig plats där jag kan tillbe dig

Min tillflykt, min starkhet, mitt allt, Herre det är du
Min räddning, min framtid, mitt allt, Herre det är du

Mörker blev till ljus, sorg blev glädje, tomhet blev till hopp för en morgondag
Tårar blev till skratt, smärta blev vishet, jag var svag, men jag blev stark
Du räckte ut din hand, drog mig upp ur djupa vatten
Ställde mig på en rymlig plats där jag fick tillbe dig

och det tycker jag är så skönt att veta... det finns en andra sida, det finns en morgondag... det finns nån som vet mer än jag...

leva livet

bilden lånad från www.chamsinenews.blogg.se

Att leva livet, det uttrycket låter väldigt härligt tycker jag. Så fritt och fantastiskt. En skön känsla. Som första dagen på sommarlovet. Som när man får första löningen, nånsin eller åtminstone på länge. Ni förstår säkert även om beskrivningarna är lite fåniga. 

Men väldigt många förknippar det uttrycket med att vara fri att skada sig själv. Jag tycker att uttrycket "leva livet" mest verkar vara förknippat med party. I dagligt tal. Att leva livet skulle betyda att man gå ut på krogen och bli full flera gånger i veckan. Eller ta droger, om man ville. Att känna sig ung. Att vara fri från ansvar kanske...?

Är det livet?

Jag kommer att tänka på berättelsen i Bibeln om den förlorade sonen.

En av sönerna vill ha ut sitt arv i förtid, han har tröttnat på att jobba hemma på gården och nu vill ha ut och se sig om i världen. Leva livet. Fadern går med på det, och får se sonen lämna honom och hemmet.

Sonen får ett liv fullt av vänner och fest, så länge hans pengar räckte. Men när de sedan tog slut, visade det sig att vännerna bara var ytliga vänner och han blev ensam. Det hade bara varit ett kortsiktigt och kortvarigt nöje. Kul för stunden. Men inget som byggde upp varken honom eller hans tillvaro.

Han är utan pengar och svälter, och tar jobb att vakta svin. Han försöker till och med äta djurens mat, så hungrig och så nere på botten är han. Då kommer han att tänka på sin far. Tjänarna som arbetade hos honom hade det mycket bättre än vad han hade det nu. Han bestämmer sig för att gå tillbaka hem till sin far, för att få arbeta hos honom. Han vet med sig att det han har gjort inte är bra eller rätt, och räknar inte med att bli upptagen i familjen igen. Eller förlåten. Men om han bara fick bli tjänare igen, så är det ändå mycket bättre än vad han hade det nu...

Och Fadern tar emot honom med öppna armar, så glad och lycklig att sonen är tillbaka igen. Han får nya rena kläder, ring på sitt finger och de firar med en brakmiddag. Förlåten.

Ofta hör man att unga säger att nej, Gud han är inget för mig. Kanske när jag blir gammal, och ändå ska dö, nu vill jag först leva livet. Och det är så tragiskt att många tror att fest, sprit, droger, pengar är livet. Livet är så mycket mer än så!

Vissa upplevelser och erfarenheter klarar man sig mycket bättre utan. Vissa sår läker väldigt långsamt, vissa ger ärr för livet.

Att leva för Gud, är att leva livet. Och att leva det livet kan vara en fest, även om det inte innehåller alkohol eller andra droger.