Pulka-race!

Det syns tyvärr inte så bra på de här bilderna, men vi har haft pulka-utflykt till OK-stugan. Det var ganska mörkt redan när vi kom dit, inte så upplyst som vi kanske hade hoppats på. Men det stoppade verkligen inte barnen från att åka i vild fart!

Rök från elden...

 Här täljs det grillpinnar och grillas korv....

 Tanken var att jag skulle ha delat ett ord, en tanke med barnen. Jag hade skrivit ner det på en liten skrynklig lapp.. men det gick ju inte riktigt att läsa i mörkret och det blev inte riktigt tillfälle. Tiden sprang ifrån oss litegrann.

Men detta var vad jag hade tänkt lite på:

Om man googlar fram bilder på namnet Jesus, får man upp ca 58,3 miljoner träffar. Och tittar man på en handfull av dem, vad tror ni att man får se för en slags Jesus? Hur framställs han? Som ganska allvarlig, seriös m.m. Och det är såklart inte fel. Men det är ju inte hela bilden.

Många tror kanske att man måste vara likadan, om man vill tro på honom, försöka följa honom och hans exempel. Men Jesus var också en väldigt glad människa. Tror ni annars att 12 lärjungar skulle följa honom dag och natt, om han var en skittråkig kuf? Om han var sur, besserwisser, grinig, översittare och otrevlig? Det tror inte jag. Jag tror att de såklart hade allvarliga stunder, men också roliga stunder då de garvade tillsammans. 

Om man läser i Hebr. 1:9 så står det att Gud har smort honom med glädjens olja, mer än hans medmänniskor.

Han hade alltså mer glädje i sitt liv på jorden än någon annan människa någonsin haft.

Det är ok att tro på Gud, tro på Jesus och samtidigt vara en glad prick. Sen får man följa Jesus så gott man kan.

 Pulkabacken var sporadiskt upplyst...

Tack alla barn och vuxna som var med ute i kylan och snön, med härligt humör och lite fika kan man ha riktigt kul!

Goda ord

 Ibland blir man sugen, så vansinnigt sugen på nåt gott. Ibland på nåt fint, mat upplagd så att ögat får sitt. Råvaror avancerat staplat på höjden. Nån färsk ört balanserande på toppen. Ibland blir man sugen på nåt exklusivt som ger en känsla av lyx. Skaldjursmousse kanske eller mör kalvfilé med skummig sås... Knäckig creme caramel..
Olika saker som kittlar våra olika sinnen... ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Och ibland vill man bara ha nåt som känns som hemma. Nåt som känns generöst, eller tryggt. Vardagligt och stabilt. Som pannkakor. Eller som köttbullar. Enkla saker. Ett glas kall mjölk.

Så där kan det vara med Guds ord ibland också, iallafall för mig. Ibland letar jag efter nåt bibelord som ska ge mig nån speciell känsla, fylla ett behov jag har. Ge en aha-upplevelse kanske.

Men så hittar man istället ett härligt enkelt bibelord som Rom 15:7
Godta därför varandra, så som Kristus godtagit er till Guds ära"...
En sån där vers som man nästan inte ens ser när man läser den...

Men så sann den är. Hur viktigt det är att vi godtar varandra, med de fel och brister vi har. Det betyder inte att vi tycker att allt, som alla eller någon alltid gör, är rätt, men att vi inte ser ner på varandra eller jämför eller mäter. För vi godtar varandra.
Det är nåt att sträva efter. För jag är åtminstone inte fullkomlig på det området. Heller.

Maxi är igång igen!

Efter lite juluppehåll är vi igång igen. Och trots att ledigheten har varit väldigt skön, så är det inte utan att man har saknat huliganerna :o)

 Idag har vi haft "gäster med gester", alltså charader. Och de är riktigt duktiga på att både gestikulera och att gissa. Ju längre det pågår desto mer engagerade och entusiastiska blir de. Lag Ostbågarna vann den jämna matchen.

 Efter charaderna fanns det lite tid till bollspel och pyssel. Varför inte göra sig ett par moderiktiga glasögon av piprensare?

 Ett paket som ingick i dagens berättelse, dagens ord. Det handlade om en gåva, en gåva som vi får från Gud. Men det är en följetong så paketet öppnades inte denna gång, utan vi får vänta till nästa.... spännande...

Ha en härlig dag och var försiktiga i halkan!

en historia

bilden lånad från eye.se

För ganska länge sen hörde jag en historia berättas, som jag tänkte att jag skulle försöka återberätta här i bloggen. Men så har jag inte hunit med och så har jag glömt, när jag väl tagit mig tiden. Men så idag fick jag höra den berättas igen och då....

Jag ska försöka att berätta den rätt. Så rätt jag kan och kommer ihåg den.

Jo, det var en gång en man, och han hade ett barn, en son, som han älskade mer än något annat. Nu var det så olyckligt att sonen tyvärr dog ifrån honom. Mannen lät en konstnär måla sonens porträtt, för att bevara hans minne. Det blev hans favorittavla. Han hade mängder av tavlor, för han var en ansedd tavelsamlare. Han hade dyrbara tavlor, från kända konstnärer i sin samling. Ansedda och eftertraktade tavlor.

När så mannen blev riktigt gammal bestämde han sig för att sälja alla sina tavlor. Konstkännare från världens alla hörn kom för att se på tavlorna och för att bjuda på dem. Auktionen började och mannen hade bestämt att auktionen skulle börja med porträttet av hans son.

 Det gick trögt, det var ju liksom inte den tavlan som alla hade kommit för. De ville ju bjuda på alla de kända tavlorna, med de kända motiven. De som var värda högvis med pengar. En okänd man ger ett bud, ingen annan bjuder över honom och han får tavlan av sonen. För en billig peng.

bilden lånad från shoppinggatan.se

Alla blir väldigt förvånade när auktionsförrättaren nu meddelar att tavelauktionen är slut. Va? Men den har väl precis börjat? Folk börjar prata och viska, skruva på sig...

Då förklarar auktionsförrättaren att det är konstsamlarens, den gamle mannens, önskan att den som köpte sonen, han fick alla de andra tavlorna också. Gratis. De skulle ingå i priset för porträttet av hans son.

Känns det bekant?

Den som tar emot sonen, den får allt det andra också. Guds Son. Jesus.

sov gott vänner!



byteshandel

När jag var barn kunde man varje höst åka med sina gamla grejer och byta bort dem, på en bytardag, mot andras gamla grejer. Till exempel kunde man ta med sig sina urväxta skridskor och istället åka hem med en hyfsad pulka och ett par skidor i rätt storlek.
Eventuellt fick väl föräldrarna styra upp det med nån mellanskillnad i pengar och sådär, det minns jag faktiskt inte... men ändå, det var ett väldigt bra påhitt.

På sätt och vis kan man idka byteshandel med Gud också. Hörde en låt häromdagen där texten bl.a. gick så här;

"I'm trading my sorrows, I'm trading my shame, I'm laying it down for the joy of the Lord.
Though the sorrow may last for the night, his joy comes in the morning"

Och det är ju inte så dumt.Swappa alltså. Byt bort det du inte vill ha eller behöver i ditt liv, mot nåt mycket bättre...

bilden lånad från www.designannique.blogg.se

att välja rätt..

Ni vet känslan när man har somnat i soffan, och måste ta sig till toaletten för att borsta tänderna... man är inte speciellt sugen. Inte heller på att byta om till pyjamas och lägga sig på rätt ställe.

Eller känslan att man är väldigt lortig, och vet att man måste duscha. Det är man konstigt nog inte alltid så speciellt sugen på.

Eller när man vet att man behöver börja träna, för att man har ett alldeles för dåligt flås, eller för att ryggen börjar krångla. Det känns alltid väldigt jobbigt att börja...



bilden lånad från elektrisktandborste.com

Men håll med om att när man väl har borstat tänderna, bytt om, lagt sig i sängen, den känslan är väldigt skön. Och när man har duschat. Och känslan efter att man genomfört ett träningspass. Man vet att det är bra, man vet att det är rätt, och man vet att det är det bästa för en.

Precis samma är det med bön. Man vet att det är bra, man vet att det är rätt, man vet att det är skönt efteråt. Man vet till och med att det är väldigt härligt under tiden. Ändå är det alltid så trögt innan.

Det gäller bara att inse att det är så, och bestämma sig för att välja det som är rätt. Att inte låta sig luras, gång efter annan....

lycka till! :o)

tänkvärt

Ibland kan det vara svårt att förklara att samtidigt som Gud älskar oss precis som vi är, så finns det möjlighet att förbättra oss. Inte för att vi inte duger i hans ögon, det handlar mer om förändring för vår skull.
Vi vill ju inte vara en slags klubb som har som slogan "kom som du är, men bli som oss". Vilket ändå kanske är lätt hänt, både här och var.

Men jag hittade ett bra stycke, i häftet som vi läser just nu, och jag tar mig friheten att (nästan) citera det. Det handlar om hur vi formas av våra anlag, våra tankar, vår omgivning och våra upplevelser.
"Guds anlag formar dig till att bli lik Jesus
Att bli lik Jesus innebär inte att du förlorar din personlighet, dina känslor, eller ditt förstånd, eller dina unika gåvor. Du kommer fortfarande att vara Du. Men det formar dig till en friare människa, du blir en gladare människa, bättre människa och därigenom en förhoppningsvis mer attraktiv människa"

bilden lånad från www.barstrom.com