en historia

bilden lånad från eye.se

För ganska länge sen hörde jag en historia berättas, som jag tänkte att jag skulle försöka återberätta här i bloggen. Men så har jag inte hunit med och så har jag glömt, när jag väl tagit mig tiden. Men så idag fick jag höra den berättas igen och då....

Jag ska försöka att berätta den rätt. Så rätt jag kan och kommer ihåg den.

Jo, det var en gång en man, och han hade ett barn, en son, som han älskade mer än något annat. Nu var det så olyckligt att sonen tyvärr dog ifrån honom. Mannen lät en konstnär måla sonens porträtt, för att bevara hans minne. Det blev hans favorittavla. Han hade mängder av tavlor, för han var en ansedd tavelsamlare. Han hade dyrbara tavlor, från kända konstnärer i sin samling. Ansedda och eftertraktade tavlor.

När så mannen blev riktigt gammal bestämde han sig för att sälja alla sina tavlor. Konstkännare från världens alla hörn kom för att se på tavlorna och för att bjuda på dem. Auktionen började och mannen hade bestämt att auktionen skulle börja med porträttet av hans son.

 Det gick trögt, det var ju liksom inte den tavlan som alla hade kommit för. De ville ju bjuda på alla de kända tavlorna, med de kända motiven. De som var värda högvis med pengar. En okänd man ger ett bud, ingen annan bjuder över honom och han får tavlan av sonen. För en billig peng.

bilden lånad från shoppinggatan.se

Alla blir väldigt förvånade när auktionsförrättaren nu meddelar att tavelauktionen är slut. Va? Men den har väl precis börjat? Folk börjar prata och viska, skruva på sig...

Då förklarar auktionsförrättaren att det är konstsamlarens, den gamle mannens, önskan att den som köpte sonen, han fick alla de andra tavlorna också. Gratis. De skulle ingå i priset för porträttet av hans son.

Känns det bekant?

Den som tar emot sonen, den får allt det andra också. Guds Son. Jesus.

sov gott vänner!